I dag var jag hos läkaren för första gången i mitt vuxna liv. Jag hatar det och är absolut inte bekväm. Min uppfattning är att det enbart är personer som är svaga i psyket som blir sjuka. Man tillåter kroppen att bli sjuk. Det gör inte jag, jag tillhör en starkare art. Sveriges elit.
Jag lyfter 190kg i marklyft, 160kg i bänk. Jag har aldrig varit sjukskriven och jag tror på att man kan lära sin kropp att samarbeta genom fysisk bestraffning och hårt arbete. Under min barn och ungdom har jag brutit ben och slagit mig själv medvetslös i fritidsaktiviteter, men det är sådant som händer när man är ung. I mitt vuxna liv har jag varit och gjort ofantligt många fysiska besiktningar på företagshälsovården på grund av min yrkesinriktning. Varje gång har jag fått svaret att jag är en exemplarisk homo sapiens sapiens, Adam 01. Men nu var det alltså dags att söka för en fysisk defekt. Jag började bli nervös. Ska det här bli beviset på att min tes inte stämmer eller är det så att jag nu när jag börjar närma mig 30 helt enkelt börjar bli svag.
Andra dagen efter att ha kommit hem från mitt två månaders äventyr i Afrika så vaknade jag upp med en otrolig trötthet i kroppen. Jag kände mig tjock i hela huvudet, snorig, hängig och det var tungt att andas. Det kändes bättre om jag var utomhus så jag var ute majoriteten av de kommande dagarna. Därefter har det gradvis släppt. Det har nu gått två veckor. Min tanke var att jag kanske är allergisk mot våra katter. Kattallergi är tydligen är vanligt i min familj. Så jag bokade tid hos läkaren. Vi gjorde ett snabbtest som var klart på 20minuter och jag kan nu andas ut. Det uppvisar inga tecken på någon som helst allergi.
Men då återstår frågan -varför reagerade jag på att komma hem? Kan det vara psykosocialt? Det tror jag inte!! Och skulle det nu vara så, då tackar jag kroppen för att försynt ha visat mig den svagheten så att jag kan jobba på det.
För säkerhets skull tog vi lite fler tester som vi får provsvar på om några dagar. Hoppas nästan att det ska visa på en svag kattallergi, då vet Jag vad problemet är och jag kan i all framtid vara lite märkvärdig och speciell. Jag är då allergiker och kan be hela samhället anpassa sig efter mig.
I dag var jag hos läkaren för första gången i mitt vuxna liv. Jag hatar det och är absolut inte bekväm. Min uppfattning är att det enbart är personer som är svaga i psyket som blir sjuka. Man tillåter kroppen att bli sjuk. Det gör inte jag, jag tillhör en starkare art. Sveriges elit.
Jag lyfter 190kg i marklyft, 160kg i bänk. Jag har aldrig varit sjukskriven och jag tror på att man kan lära sin kropp att samarbeta genom fysisk bestraffning och hårt arbete. Under min barn och ungdom har jag brutit ben och slagit mig själv medvetslös i fritidsaktiviteter, men det är sådant som händer när man är ung. I mitt vuxna liv har jag varit och gjort ofantligt många fysiska besiktningar på företagshälsovården på grund av min yrkesinriktning. Varje gång har jag fått svaret att jag är en exemplarisk homo sapiens sapiens, Adam 01. Men nu var det alltså dags att söka för en fysisk defekt. Jag började bli nervös. Ska det här bli beviset på att min tes inte stämmer eller är det så att jag nu när jag börjar närma mig 30 helt enkelt börjar bli svag.
Andra dagen efter att ha kommit hem från mitt två månaders äventyr i Afrika så vaknade jag upp med en otrolig trötthet i kroppen. Jag kände mig tjock i hela huvudet, snorig, hängig och det var tungt att andas. Det kändes bättre om jag var utomhus så jag var ute majoriteten av de kommande dagarna. Därefter har det gradvis släppt. Det har nu gått två veckor. Min tanke var att jag kanske är allergisk mot våra katter. Kattallergi är tydligen är vanligt i min familj. Så jag bokade tid hos läkaren. Vi gjorde ett snabbtest som var klart på 20minuter och jag kan nu andas ut. Det uppvisar inga tecken på någon som helst allergi.
Men då återstår frågan -varför reagerade jag på att komma hem? Kan det vara psykosocialt? Det tror jag inte!! Och skulle det nu vara så, då tackar jag kroppen för att försynt ha visat mig den svagheten så att jag kan jobba på det.
För säkerhets skull tog vi lite fler tester som vi får provsvar på om några dagar. Hoppas nästan att det ska visa på en svag kattallergi, då vet Jag vad problemet är och jag kan i all framtid vara lite märkvärdig och speciell. Jag är då allergiker och kan be hela samhället anpassa sig efter mig.